Vi har bråkat med Ronja så mycket senaste veckan. Hon är inte van vid lyhördheten, utan skäller på allt som rör sig i huset. vad gjorde vi för att få en så verbal golden? Och hur gör vi för att hon ska slappna av? Jag tror vi har provat allt, i alla fall allt vi kommer på.. Klappa lugnande, skälla på henne, locka med nått mer intressant, ge en uppgift, försökt betinga med något gott hos oss istället, ignorerat osv.. Tips på idéer mottages tacksamt! Kanske måste vi bara vänta ut henne, så hon får finna sig tillrätta och känna sig som hemma, lära sig grannarna och sedan strunta i dem..
Idag bråkar jag med kurslitteratur också. Att den måste vara så gräsligt svår att få tag på. Inte så att böckerna direkt finns på biblioteket i Jokkmokk heller, men några fanns faktiskt i Luleå, så jag ska traska till biblioteket imorgon och fråga om de kan beställa från Luleå. Men egentligen undrar jag hur det är med kurslitteratur, får man ha den om böckerna bara finns på UB i Umeå och inte går att köpa ens hos förlaget? Mitt sista hopp nu är facebook, kanske någon har några liggandes som de vill bli av med för en billig peng?
1 kommentar:
usch då, vad jobbigt! våra reagerar också rätt lätt på ljud i huset.. värst är det när vi fått en ny granne, men det brukar ge sig efter ett tag.
jag tänker att dom reagerar antingen för att varna oss, för att dom är rädda/osäkra på om det är något att bry sig om, eller för att dom inte har nåt annat att göra (det är tex mycket lugnare om dom är riktigt riktigt trötta...)
beror det på det sista brukar man inse det rätt fort, men aktivering är ju knappast eran vardagsmiss!
jag skulle gissa på att hon inte riktigt vet vad hon ska göra med de ljud hon hör, för hon är väl eg inte speciellt vaktig tänker jag.. Men "kommer ni på henne" innan hon skäller, medan hon lyssnar/tittar så kan ni gå till henne, sitta vid henne och lyssna/titta MED henne en liten stund och lugnt konstatera att ni också hör men att det inte är så spännande och visa nåt som är spännande! (Tänk på att klappa lugnande förstärker känslan hunden har just då, är den orolig blir den mer orolig)
Men oftast märker man det ju inte innan.. skäller chili (som ju är den som skäller högst) har vi gått till en plats där han ser oss (han slutar oftast skälla då också) och med lite grufflande och mumlande men mest med kroppsspråk och minspel fått honom att gå och lägga sig på en hyfsat bestämd plats. (ett platsliggande han får avsluta när han vill sen vi gått tillbaka till det vi höll på med innan, så använd inte "ligg"-kommandot).
Han är ju rätt envis (milt sagt) så det krävdes ju en hel massa gånger, speciellt i början när han skulle upp och testa vad som hände om han gjorde samma sak igen, men nu kan det räcka med att visa sig i dörröppningen, höja på ögonbrynen (=missnöje) och han släpper fokuseringen, och det är inte längre så viktigt att han går o lägger sig på den speciella platsen heller... men förhoppningsvis så blir det lättare med tiden! visst var hon lite rastlös när ni precis flyttat upp också? nya platser blir en omställning för dom!
(På tal om det så flyttar vi till ålidhem -av alla ställen, jag håller fortfarande på att vänja mig vid tanken- i vår/sommar!)
Skicka en kommentar