Ronja har burit fågel, eller mås om man nu vill kalla det fågel eller ohyra, både i vatten och på land. I vatten apporterade hon den jättefin och lämnade av i min hand tre av fyra gånger. På land fick vi busa rejält med den och beläna med rikligt med mjukost för bara tänder på vingen och att lyfta ena vingen från marken. Jag provocerade henne med att kasta den och hon sprang raka vägen dit och sedan i raketfart nåra varv runt. Tillslut provade vi med en vanlig appoteringssituation och gjorde precis som med dummien, alltså inte bara på lek hur man vill längre. Vad händer om inte en Ronja som plockar upp och klockrent kommer springande med den.. Plötsligt är det som att hon inser att det inte är en dummie hon bär på och gör ett extra vara. Men innan vi gick hem hade hon apporterat den och avlämnat den två gånger på land också. Min duktiga jakthund!