Igår var både glädje och sorg. Magnus fick besked om att han kommit in i Jokkmokk, fantastiskt skönt att få veta det nu och kunna börja planera vårt två år långa äventyr. Det känns jättespännande också roligt att få börja! Det tråkiga beskedet är att Ronja har fått D på sina höfter, efter att jag inte orkade vänta längre och ringde SKK. Vi har inte fått brev än med detaljer, men hon ska inget om pålagringar så jag hoppas på att det är fritt från sådant ännu. Jag glömde bort att fråga efter det beskedet.. Dock utan anmärkninga på armbågar. Som Tommy sa när vi ringde och berättde, bättre i alla fall med dåliga höfter än dåliga armbågar. Jag var så rädd för att vi inte skulle kunna fortsätta med apportering och jakt-träningen nu, men det ska inte vara någon fara. Det blir inget cyklande och ingen agility, synd för Ronja älskar tunnlar och balanshinder, inte heller långa asfaltspromenader i onödan. Det är klart att det kommer bli ibalnd, men inte dagligen. Vi ska går mycket med henne löst i skogen för att bygga muskler och balans, det gör vi redan så jag tror det kommer gå bra. Hon får leva ett vanligt hundliv och vara lycklig så länge det går och vi fortsätter med appotering och utställning och lydnadsräning för skojskull. Magnus har tänkt gå spårkurs med henne och nu känns det ypperligt! Men jag får vänta på min agilityhund.. Vi älskar henne lika mycket och hon är fortfarande vår prinsessa!