söndag, mars 20, 2011

Vi har nu fått en rejäl löptik, nåja, s vi är säkra på löp i alla fall. Igår började hon med ett fanatiskt lukta på kissfläckar-beteende och vart helt plötsligt väldigt ntresserad av andra hundar efter att ha vart ganska så ointresserad senaste veckan. Egentligen började hon löpa torsdag förra veckan och blödde då enbart två dagar vad vi mörkte av, men hon håller sig själv väldigt ren och fin. Mailade med instruktören för vår allmänlydnadskurs som sa att det är inga problem att vi kommer på första träffen, för det kommer att ha gått så pass lång tid att även om det inte är helt över så kommer hon inte vara så intressan i alla fall. Den drar igång om två veckor och det tror jag kommer blir jätteroligt. Vi är lite sugna på apporteringskurs också, men jag är lite osäker på Ronjas inkallning ännu så länge, så kanske vi får vänta lite. Vi tränar på på egen hand och det år helt klart framåt!

Just nu passivitestränar vi lite med hjälp av ett popcorn som Ronja snällt ligger och väntar på. Hon är faktiskt riktigt duktig. Bättre än att hon slickar på data-skärmen.. Annars blir det inte så mycket träning nu under löpet, det rör sig ju fullt med hormoner i vår nu ganska stora tjej. Ungefär 16 år enligt en av våra hundböcker, behöver mycket närhet och kärlek under den här tiden, det tycker vi om hela familjen så det lider vi inte brist på!

Magnus har nu fått igång sin dator, fast han fick ominstallera allt.. Pappa var här och de fipplade på lite idag, men det gick inte att lösa på nått annat sätt. Jag, mamma och Emma fikade semlor i köket, ja grabbarna också förståss.

Jag var på en mycket fin Gudstjänst i förmiddags. Dagens evangelietext, hämtad från Markus 14:3-10

Kvinnan med balsamflaskan



Medan han var i Betania och låg till bords hemma hos Simon den spetälske kom en kvinna med en flaska dyrbar äkta nardusbalsam. Hon bröt upp flaskan och hällde ut alltsammans över hans huvud. Några blev förargade och sade till varandra: "Vilket slöseri med balsam. För den oljan hade man ju kunnat få mer än trehundra denarer att ge åt de fattiga." Och de grälade på henne. Men Jesus sade: "Låt henne vara! Varför gör ni henne ledsen? Hon har gjort en god gärning mot mig. De fattiga har ni alltid hos er, och dem kan ni göra gott mot när ni vill, men mig har ni inte alltid. Hon har gjort vad hon kunde. I förväg har hon sörjt för att min kropp blev smord till begravningen. Sannerligen, överallt i världen där evangeliet förkunnas skall man också berätta vad hon gjorde och komma ihåg henne."


Det var en väldigt berörande predikan. Tack Gud för att du med alla din kärlek, större än vi kan förstå, kommer till oss.

3 kommentarer:

Johanna sa...

Mer självgod snubbe får man leta efter... Mr J, alltså.

Jag sa...

Delen med god kan jag hålla med om i alla fall! Jag tänker att den här texten handlar om nåden att få ge, att få ta emot är också en nåd, men även att få ge. Att inte äga knappt något, men ändå samla det sista jag har och få ge det. Jesus försod vilken uppoffring den här kvinnan gjorde, för att få liv att visa sin kärlek, och han tog emot, eftersom han visste vilken gåva det kan vara att få ge och han försvarade henne mot lärjungarna. Som nog också tänkte riktigt, men glömde bort att sätta sig in i hennes situation.

Johanna sa...

Jag tror att Lena Andersson diskuterar just det stycket i sitt sommarprogram. Har du hört det?
Vore kul att läsa dina reflektioner kring det, om du har tid någon dag.
http://sverigesradio.se/laddahem/p1/sommar/mp3/2005/sr_p1_sommar_20050709.mp3