Gårdagens träning var en sorglig historia, i alla fall till en början. Inte för Ronja dock, hon lajade på och hade jättekul, inte matte dock. Tur att det är någon anna som kan stå på sidan, titta på och ge rådnär man själv blir mer och mer irriterad.. Ronja tar sig lite för stora friheter just nu, det är superkul att göra som man vill och stänga av öronen när matte kallar och istället busa runt.. Jag hoppas att det är en åldersgrej och att vi får tålamod att fortsätta på ett bra sätt och att det går över snart.
Vi satte lina på henne och körde enkelmarkeringar, bara jag och Magnus sedan, det började uruselt, men slutade mycket positivt och efter att Carolas Magnus kastat några åt henne som hon apporterade fint, dock i lina, så gav vi oss. Positivt avslut på en dålig träning är ändå det bästa man kan önska sig av situationen. Nu blir det bara lätta saker som vi kan klara, så vi kan lyckas och lyckas!