En artikel Petter länkade till på FB


För åter tankarna till debatten om tro och vetenade, modernitetens kärna. Det vore skönt o vi kunde se till att faktiskt bli lite postmoderna eller snarare postsekulära som Radical Orthodoxy skulle säga. I den moderna världen har vi verkligen en övertro på vetenskapen, som att den skulle vara skiljd från allt annat, något heligt som aldrig går att rubba, bevisat i sten, säkert och oförändrligt. En gång var man precis lika säker på att jorden var platt, det kan vara bra tt ha i bakhunudet. Vetenskapen och allt den har givit mänskligeheten är absolut inte att förkast, det menar jag inte, men det är också en tro, tron på vetenskapen. Den tron behöver inte stå i motsättning till tron på Gud. Vi människor kan aldrig bli hela utan den andiga dimentionen, utan Guds kärlek finner vi aldig frid, utan strävar ständigt någon annan stanns, efter saker, pengar, upplevelser, men finner aldrig den riktiga vilan. Guds kärlek finns överallt och för alla, den är en gåva, inget vi förtjänar, utan en nåd. De där ögonblicken, då man sitter brevid den man älskar mest i soffan under en filt och får den där speciella känslan i bröstet, såhär, det är det här som är meningen. Vi ska ge av vår kärlek, då växer den. Ödmjukhet är människans främst dygd. Det må låta enkelt, men vi är alla människor och vet att det ibland är så oändligt svårt. Kom då ihåg att Guds kärlek är en gåva, inget vi förtjänar.