Apporteringen ja.. Vi provade igen igår jag och Ronja, det gick lika dåligt som förra gången. Någon tycks ha glömt allt. Om det har med flyttstress eller något annat att göra vet jag inte, men jag tror helt klart det har spelat in.. Vi övade lite lydnad idag på förmiddagen istället, vi har inte kört så hårt på det fört, inte nu heller iförsig, men det är rätt så roligt och mycket bra för jaktträningen! Kanske om några år kan vi prova på att tävla någon gång! Det är ju den där inföigheten/fritt följe som är svårt, som sagt. Men idag gick det bra! Vi övar oftast utan koppel, eftersom kopplet ändå inte ska användas, och snart tas bort ändå, tycker jag det känns lika bra att öva följsamheten utan. Men det är mycket i den här helt nya mijön.. Och när vi skulle öva liggande under gång gick vi ut på vägen, tur att det är dåligt med bilar här nere hos oss! Gräset luktade lite för spännande för att vi skulle kunna fokusera. Det momentet är hon riktigt duktig på, så det övar vi mycket. Efter att ha tränat en stund och med bra fokus så plockade jag fram dummien och började på lägsta basnivå. Fram med mjukosttuben, sitta vid sidan och plocka upp dummien vid mina fötter, massor med beröm och mjukost. Det gick fint och jag kastade en meter ungeför, lika bra, hon fick hämta kanske fem sex gånger och de sista två från gräs. Kanske kan vi så småningom komma tillbaka till nivån med trippelmarkeringar, långa kast i svår teräng, början till ett fint liljetag och bra minnesmarkeringar, där vi var innan flyttandet..

Igår träffade Ronja Fabian och Rasmus, Lisas två Afghaner. Ronja och Fabian lekt nere vid älven och hade roligt. Ronja har nog, när jag tänkte efter, aldrig lekt med en hund som är så mycket större än henne, hon var inte lika kaxig som vanligt. Kan också bero på att när Ronja kutade gärnet skuttade Fabian runt i maklig takt på sina långa ben och höll ändå samma fart. Ronja hittade också en mysig lerpöl att gräva i och helt plötsligt hade vår ljusa hund fått bruna framben och hela nosen upp till ögonen. Det blev en simtur för henne innan vi gick hem..