Jag kännde mig verkligen som en småbarnsmamma när jag ringde veterinären imorse, men är man ororlig så är man. Och egentligen längtar vi ju efter att att bli småbarnsföräldrar sinomtid så det är nog bra att öva sig!
Ronja började blöda igen igår, nu mer som ett "riktigt" löp. Hon blödde så lite för en månad sedan och bara i två dagar. Vi ringde Tommy och han var inte säker, även om han inte trodde det var någon fara. Det trodde inte vi heller, eftersom hon inte är hängig eller beter sig annorlunda på något sätt. Men i morse ringde jag veterinären i Vännäs på deras telefontid och frågade vad hon trodde. Jag hann inte komma långt i min oroliga förklaring om att det var en månad sedan sist och att det nu var mer blod innan hon lugnt talat om för mig att det är Helt normalt. Det kändes lite som KP igen.. Men skönt att bli lugnad, jag frågade ändå massa saker och fick många Helt normalt, mycket trevlig veterinär var det. Hon sa att båda kan ha vart riktiga löp, men troligtvis är i alla fall detta nu hennes riktiga. Så då får vi skuta på Samrons-besök och halv-dagen med apportering som vi såg fram emot! Utställningsträningen i kväll blir det inte heller mycket av, fast vi tänkte åka dig bara jag och Magnus och få lite tips ändå. Chili som skulle vara här hela förmiddagen idag och vi skulle ha så roligt, attans. Det får bli en annan gång. Mer pluggtid för mig blir det i alla fall!