Jag hade verkligen ingen lust att slita mig hemifrån tio i sex i kväll och cykla till kyrkan. Men jag är hemskt tacksam för att jag gjorde det. Det var en jättefin mässa, verkligen en stund att vila i. Böneskolan med Susanne efteråt var eftertanke och insikt. Vi pratade om bön som en bild i sitt inre, att bär med sig varje dag, jag har en mycket viktig sådan. Gud känner oss utan och innan, inget kan vi dölja, ingen mask kan vi bära inför honom. Han älskar oss som vi är, vi kan aldrig förtjäna Gud kärlek och nåd, den ger han oss av sin egen fria kärlek, som Barth skulle sagt och som jag håller med om. Däremot behöver vi Gud, för att kunna vara hela. Som St Augustinus säger "Du, o Gud, har skapat oss till dig, och vårt hjärta är oroligt till dess det finner vila i dig"