Igår efter kyrkan skulle vi klättra, det var fint väder och vi tänkte cykla till en Boulderingsten som vi hittade i Magnus förare. Det var en bra vägbeskrivning och vi cyklade på, över mariehemsängarna, förbi rondellerna och ut mot Ersmark. Här börjar våra äventyr, vi svänger fel, eller egentligen inte för enligt den lilla kartan i boken ska man kunna svänga där, men att vägen varit oplogad hela vintern och därför fortfarande oframkomligt framgick, av förklarliga skäl, inte av kartan. Vi hittar ett gammalt militärförråd som intresserade Magnus mer än mig innan vi cyklar tillbaka ner till storvägen och motvilligt fortsätter efter den ett tag till. Vi hittar rätt väg att svänga av på och cyklar på. Det är jobbigt att cykla i uppförsbackar på leriga skogsvägar såhär års så vi gick större delen av vägen upp. Enda tills vi märker att vi inte kommer enda fram nu heller eftersom vägen är oplogad även från det här hållet och det slår oss att det är faktiskt ännu mer snö i skogen, som vi måste ut och gå i innan vi kommer fram, med Magnus icke-kängor bestämmer vi oss för att göra klätterturen till en cykelutflykt istället och cyklar in på en annan väg där vi hittar en kulle som vi bestiger och som visar sig vara den plats där Umeå dumpar jord och lera samt diverse rötter, en soptipp av naturmaterial. Det var oerhört fin utsikt i alla fall. Vi cyklade ner till "varning militär-område"s-skylten igen där vi fikade lite av det som var över från fredagens pizzabakade och försökte bygga en damm av snö i diket. Behöver jag säga att det gick dåligt? När vi kom hem utan att ha fått tränga ner fötterna i klätterskorna var vi glada ändå.

Det växer som bara den i vår fönsterodling om sinom til ska flytta ut på balkongen. Jag älskar saker som växer och gror, när vi ska ha hus är en bra trädgård ett av det viktigaste. En som har potential att utvecklas, jag vill helst ha några fina fruktträd och kanske en gammal lön och en stor Magnolia, om jag får drömma fritt! Än så länge är det bara våra långt-borta-drömmar, så det får man! Helst vi havet eller en sjö, med grannar på behörigt avstånd och naturlig natur runtom, men ändå inte allt för långt in till byn. Men nu är det balkongträdgård som erbjuds oss och det är inte fyskam heller, vi ska ha tomater, solrosor och massor med kryddor och tala om min förvåning när Magnus tycker att vi också kan ha en Lavendel, jag blev glad! Det rör sig dock om säkert minst en månad innan något kan klara sig utomhus, så nu få vi njuta av det inomhus istället.