Nu har jag gett mig själv plugg-paus fram till ett, det känns som en befrielse. Senaste dagarna har jag vart begravd i The next christendom, en intressant med ganska tråkigt skriven bok, hemskt mycket upprepningar och lite för mycket exempel för min samk. Det räcker med ett, mex två och då kortare, exempel för ett påstående, inte fem sidor.. Idag var det i alla fall seminarium, tio till tolv, så jag nyss hemkommen. Och helt slut, vi har sutigt och spottat kommentarer och analyser i två timmar, emn det var hemskt roligt. Jag har haft en kul förmiddag. Trenta skriver vi på torsdag, så nu är det massor med pluggande till dess. Thomas, lärare, slängde ur sig idag att det var viktigt med årtal också, sånt är inte min grej! 1055, vad hände då? Den kan jag faktiskt, oroligt nog.

Den här helgen har annars vart en hemma-helg. Vi har tittat på OS och haft de bra och promenerat ute i det fantstiska väder som vi. I går var jag för första gången i kyrkan på Ålidhem, förra helgen var ju mins värföräldrar här, så då missade jag. Det är en väldigt speciell kyrka, inte alls något traditionell utseende, men mycket charmig. Jag trivdes. Där träffade jag Petter och Lukas och en del andra från stiftsgruppen, jag ska ärligt säga att jag inte har väldigt bra koll på vad alla heter än. Efter mässan var det kyrkfika med semlor och en lång och trvig pratstund om norrländska, palt och diverse som kan förena och dela.

När jag kom hem hade in älskade Magnus gjort jättefint hemma. Och jag som vart kvar så länge på fikat för jag viste inte, det var ju en överaskning, Alla hjärtans dag till ära. Jag blir helt varm i hjärtat.